SE-V 04

Ta Diva de la Noe du Jardin

Född: 2002-11-18     +2006-07-11
Reg. nr: S54849/2003
Höfter: HD A/A
Armbågar: ua (0)

Mankhöjd: 60.5 cm
Vikt: 30 kg
Mentalt: MH, skott 1, Karaktärsprovet i Frankrike 9-9-8
Utställning: BIR, CACIB, BIR Beauceronklubbens rasspecial 2004, Recommande i Frankrike
Tävling: 1:a-pris lydnadsklass 1.

TaDiva träffade jag första gången nere i Frankrike hos hennes uppfödare när hon var 6 månader och hon var helt ljuvlig! Hon bodde ihop med en kullbror och en lite äldre hane i en hundgård och de var alla väldigt glada när vi kom och ffa TaDiva kröp upp i famnen på oss. Scylla & Silo’s uppfödare hade köpt henne och hon följde med oss till den Franska beauceronklubbens rasspecial. Där såg vi att hon sökte sig till andra hundar men var helt skottfast. TaDiva hämtades sedan hem till Sverige på hösten när hon var 9 månader gammal.

Hon bodde hos sin nya ägare i 9 månader och jag fick chansen att ha henne i 2 veckor när de åkte på semester, hon var då drygt 18 månader. Lilla TaDiva trivdes jätte bra hemma hos mig & Silo och alla kunde se vilka framsteg hon gjorde. Jag lämnade tillbaka henne efter 4 veckor men ägaren ringde efter 1 dag och undrade om TaDiva fick bo hos oss istället men att hon ägde henne. SÅ blev det! Silo älskade att ha sällskap och TaDiva hade sin trygghet i Silo till en början. Hon var en mycket blyg och osäker hund som inte ens vågade leka med mig. Men efter hand så såg jag hur hon började lita på mig och andra människor och efter 2 månader så lekte jag med apporten på brukshundsklubben och kastade iväg den på skoj och TaDiva rusade efter den och tog upp den och kom glatt med den till mig! Jag blev så glad att jag grät av lycka! Då förstod jag att detta kan bli bra och det blev det! 6 månader efter att hon hade flyttat hem till oss debuterade vi i lydnadsklass 1 och ett 1:a pris och klassvinst!! Japp, jag grät även denna gång!

Det var en stor seger att bara få henne att leka med mig och vilket föremålsintresse hon hade! WOW! Hon var helt fantastisk att träna med och även tävla! Jag åkte upp och tränade för Maria Brandel och innan vi hade börjat träna hade TaDiva hunnit att skälla ut henne ( av osäkerhet ) och Maria undrade lite försynt hur det gick att tävla med henne med tanke på hur hon reagerade på henne och ny miljö. Men det var ju det – när vi jobbade ihop så brydde hon sig inte alls om vad som hände runt omkring henne! Maria fick stora ögon när vi körde igång och tränade!

TaDiva var mycket hemma hos min syster och hennes familj och TaDiva älskade dom alla! När barnen var sjuka låg taDiva med dom i soffa och mös. Det var aldrig några problem när barnen drog hem massor av kompisar för att leka, TaDiva ville också vara med!
Hon var en mycket enkel hund, hon hängde med på allt och med tiden så blev hon mycket tryggare och framför allt så litade hon på människor och insåg att de kunde ju leka med henne! När det kom folk på besök hemma eller om vi var och tränade så kom hon alltid med en boll eller pinne och kastade den framför fötterna på dom och backade undan med viftande svans av förväntning: LEK med mig!
TaDiva var en mycket vacker hund och söt som socker och det visste hon!

TaDiva tog jag även ner till Frankrike och deras stora rasspecial och där blev hon Recommande ( rekomenderad att användas i avel! ) och gjorde ett mycket fint karaktärsprov!

Planen var att TaDiva skulle bli ägarens nya avelstik men så blev det inte.. TaDiva kom inte igång att löpa förrän hon flyttade till mig & Silo och då lämnade jag tillbaka henne under höglöpet så ingen tjuvparning skulle ske här. Tyvärr blev hon ändå tjuvparad hemma hos ägaren… hon blev sprutad med Allizin för hon var för ung för att få valpar, hon var då bara 19 månader. När hon sedan löpte andra gången fick hon en infektion och det var här problemen började.

På nästa löp igen parades hon med en mycket tjusig fransos men när hon kom hem såg jag att hon fick en infektion igen… antibiotika igen. TaDiva blev dräktig men valparna absorberades tyvärr tidigt. Vi såg på ultraljudet att det inte såg ok ut och 1 vecka senare var hon tom. Hon parades igen på nästa löp – samma sak – infektion igen! Den här gången var hon dräktig igen men nu fanns det 3 st som såg ok ut! Hoppet ökades. MEN när hon var på dag 51 så aborterade hon… åh vad ledsen jag var! Tyvärr kom inte alla ut – det fanns ett foster kvar som gjorde det tvunget att behandlas med Allizin och detta gjorde vi i flera veckor. TaDiva fick sår i nacken av alla injektioner och då tyckte jag att nu får det vara nog! Hon hade ett sk stenfoster och det kunde vara kvar där och hon kunde ändå bli dräktig igen. TaDiva fick utstå massor under den här tiden men hon var helt underbar – hon litade på mig och var bara jag med så fick de göra vad som helst med henne!

Tyvärr fick hon sedan på våren en livmoderinflammation (jag tror att den hade hon haft hela tiden men den gick tillfälligt tillbaka med antibiotika men det är mina egna funderingar), hon fick antibiotika och Allizin igen för att försöka bota det medicinskt men efter 2 dagar fick hon undertemperatur och  hon mådde dåligt. Jag åkte in med henne och de ville operera henne. Eftersom hon inte var min hund fick jag ringa ägaren och jag grät i telefonen… jag var så ledsen att det blev så här! Stackars TaDiva som fick utstå så mycket och så blev det inget ändå! Hon opererades och allt gick bra. TaDiva skulle ha startat appellklass spår helgen efter men så blev det aldrig.

Sommaren gick och jag och Silo åkte på läger i Ystad medans TaDiva stannade i Hjortkvarn med min mamma. Mamma & TaDiva var ute och plockade blåbär den 11 Juli 2006 och det hade de gjort förr utan problem men denna dagen gick det inte så bra… Mamma såg att TaDiva hade börjat dra sig ut mot vägen och innan mamma hade hunnit ropa på henne så satte hon av och då lyssnade hon inte på mamma! Mamma hörde hur en bil panik bromsade och en smäll! Hon förstod vad som hade hänt men sprang skrikandes mot vägen och där låg min fina, fina TaDiva död… Hon hade jagat en hare, första och sista gången hon jagade och bilen hade inte haft en chans att stanna, TaDiva dog direkt vilket var skönt att hon inte behövde lida.

Mamma ringde mig på lägret och berättade vad som hade hänt och jag bara bröt ihop…

TaDiva är nu begraven här i Hjortkvarn på min gård och jag glömmer aldrig Silos blick på mig när vi kom hem igen och han sprang genast och ställde sig på TaDivas begravningsplats och bara glodde anklagande på mig ”VAD har du gjort?” Silo sörjde TaDiva i flera veckor, det var då Scylla flyttade upp till oss.
Pga TaDivas död så fick jag Axi i gåva av hennes uppfödare eftersom han visste hur mycket TaDiva betydde för mig och vad jag är tacksam för det idag! TACK Rainer!

Det var många som hade massor av åsikter om TaDiva men de hade aldrig träffat henne, det är väl konstigt! Hon skulle ha gjort sin Korning bara några veckor efter att hon blev överkörd och det grämer mig att hon inte fick chansen att visa vilken hund hon var! Visst, någon perfekt hund var hon inte men inte heller så dålig som MÅNGA tyckte!